msbetty

Det finns en människa som en gång var en del av mitt liv.
Hon var en sån jag såg upp till. Det har jag gjort så länge jag kan komma ihåg.
För snart ett år sedan försvann hon ur mitt liv.
Hon anklagade mig för något jag inte gjort. Och aldrig skulle göra.
Där bröts vår kontakt.

Men nu har hon börjat dyka upp i mina drömmar.
Nästan varje natt gör hon ett gästspel.
Och varje natt bråkar vi.
Varje natt hinner jag säga det jag vill ha sagt.
Oftast blir vi sams efter det.

På dagtid har jag inte haft en tanke på att någonsin prata med henne igen.
Jag har nästan inte haft en tanke på henne alls.
Men tack vare mina drömmar har jag blivit tvingad att tänka på henne.

Tänka på sista gången vi pratade...

Detta hände när jag var som mest i behov av stöd.
Av människor som bryr sig.

Nu, varje morgon när jag vaknar efter hennes gästspel har jag samma känsla i kroppen som då.
Jag kan inte andas. Jag vill bara gråta...

Jag har gjort mina misstag, det har jag.

Jag hade bett om ursäkt för dom.
Och jag hade verkligen menat det.

Men det hon anklagade mig för är inte ett av dom..